Eluveitie - Slania

Veckans album består av lite folk metal av schweiziska Eluveitie. Jag gillar det. Brukar uppskatta metal med influenser av folk musik. Nu verkar det dessutom lite "inne" att lira folk metal. Förhoppningsvis kommer det fler bra folk metal-album den närmaste framtiden.

Låtlista:

01 - Samon
02 - Primordial breath
03 - Inis Mona
04 - Gray sublime archon
05 - Anagantios
06 - Bloodstained ground
07 - The somber lay
08 - Slanias song
09 - Giamonios
10 - Tarvos
11 - Calling the rain
12 - Elembivos

Mustasch - Latest version of the truth

Tänk vad åsikten om ett album kan ändras. Efter att ha lyssnat på det här albumet första gången tyckte jag inte att det var nåt särskilt, förutom låten Double nature. Men nu, efter att ha sett bandet live, när jag lyssnade på det igen tyckte jag att det var skitbra! Att de fick en Grammis för den känns som en självklarhet, det gjorde det inte då när jag läste att de hade fått den.


Låtlista:

01 - In the night
02 - Double nature
03 - Falling down
04 - The heckler
05 - I wanna be loved
06 - Scyphozoa
07 - Spreading the worst
08 - Bring me everyone
09 - Forever begins today
10 - I am nog aggressive
11 - The end

Katatonia - The great cold distance

Mycket bra doomig, depressiv metal/rock från svenska bandet Katatonia. Börjar verkligen gilla sån här musik mer och mer. Passar utmärkt till att lyssna på t.ex. en tidig morgon när man är på väg hem från jobbet. Rekommenderas starkt. Man behöver nog inte vara ett fan av metal för att uppskatta det här.


Låtlista:

01 - Leaders
02 - Deliberation
03 - Soil's song
04 - My twin
05 - Consternation
06 - Follower
07 - Rusted
08 - Increase
09 - July
10 - In the white
11 - The itch
12 - Journey through pressure

Agalloch - Ashes against the grain

Så. Fantastiskt. J..vla. Bra! Det räcker så.

Jag beordrar alla som läser det här inlägget att ge albumet en chans!


Låtlista:

01 - Limbs
02 - Falling snow
03 - This white mountain on which you will die
04 - Fire above, ice below
05 - Not unlike the waves
06 - Our fortress is burning... I
07 - Our fortress is burning... II - Bloodbirds
08 - Our fortress is burning... III - The grain

Burzum - Hliðskjálf

Burzum är väl mest känd för sin black metal och alla skandaler som han varit inblandad i. För tillfället sitter han i fängelse sen många år tillbaka, för mord på en annan norsk black metal-musiker. Det här albumet (fråga mig inte hur man uttalar titeln) har han gjort när han suttit inne, men det är ingen black metal, utan ambient... dark ambient kanske man ska säga. Jag måste säga att det är ruggigt bra. Väldigt behaglig och avslappnande musik. Favoritspåret är nog Der tod wuotans, ni kan lyssna på det här.

Om nån har tips på nån som har gjort/gör liknande ambient, skriv till mig!


Låtlista:

01 - Tuistos herz
02 - Der tod wuotans
03 - Ansuzgardaraiwô
04 - Die liebe nerþus'
05 - Frijôs einsames trauern
06 - Einfühlungsvermögen
07 - Frijôs goldene tränen
08 - Der weinende hadnur

I höstas meddelade de forna medlemmarna i At The Gates att de tänker återförenas för en sommarturné. Det var skapligt glädjande nyheter för många metallyssnare. Ni som inte har en aning om vad det är för band, läs här, så kanske ni förstår haussen som har varit. Jag kan också nämna att när Close-Up Magazine i sitt hundrade nummer listade de 100 bästa albumen mellan 1991-2008 så kom At The Gates sista album Slaughter of the soul på första plats.

När jag läste nyheten tänkte jag också (självklart), "Jag måste se dem!". I Sverige hade de bara en spelning bokad, på Sweden Rock Festival nere i Sölvesborg. När jag upptäckte det sjönk mina förhoppningar markant om att få se dem. Jag började istället fundera på att åka och se dem på Ruisrock i Åbo (Finland), på grund av att det var närmare och för att jag antagligen skulle kunna ha gratis boende. Men de planerna la jag också
på is...

Ni kanske kan ana hur glad jag blev när jag häromdagen hittade en spelning med At The Gates i STOCKHOLM på Ticnet.se! Idag fick jag dock lite panik när jag såg att biljetterna var slut... som tur var kunde man köpa biljett på Debasers hemsida, så jag köpte en på en gång. Jag kunde bara inte sumpa den här chansen.

I framtiden kommer jag kunna skryta om att jag, den sjätte september 2008, var på At The Gates sista spelning nånsin.

Testament - The formation of damnation

Som jag har väntat på det här albumet...
Lite bakgrundsfakta: När jag lyssnade på nåt av deras tidigare album första gången tyckte jag att det var helt okej. Inget märkvärdigt typ. Sen några månader senare upptäckte jag att de skulle spela på Malmöfestivalen (2007) och eftersom jag hade planerat att åka dit så tänkte jag att jag ska se dem, när jag ändå är där liksom. När jag sen stod där och väntade på att de skulle börja spela så hade jag inga direkta förväntningar, tyckte mer att det skulle bli kul att se en show av dem. Första tanken efter de första låtarna: "J..vlar! Är de såhär bra?!". De körde verkligen över mig där. Ända sen dess har jag tänkt att jag måste få se dem igen. De kommer att spela på årets Sweden Rock Festival, men jag vet inte om jag kan åka dit...

Ja, albumet då? Svinbra! Det räcker för den här gången.

Låtlista:

01 - For the glory of
02 - More than meets the eye
03 - The evil has landed
04 - Formation of damnation
05 - Dangers of the faithless
06 - The persecuted won't forget
07 - Henchman ride
08 - Killing season
09 - Afterlife
10 - F.E.A.R.
11 - Leave me forever

I tisdags kväll var jag på Tyrol (Gröna Lund). Varför? Jo, för att kanadensarna Danko Jones bjöd på rockmusik. När jag läste nyheten om att de skulle komma till Sverige och Stockholm tänkte jag, "Ja! De ska jag se.". På senare tid har jag nämligen börjat gilla deras musik mer och mer. Jag har också läst att de ska vara bra live, så jag hade stora förväntningar inför kvällen.

De hade med sig två förband. Det första var ett band från Malmö, som heter Omar. De var helt okej, man fick väl ingen Wow-känsla, men de fungerade bra som uppvärmare. Det andra bandet var också ett kanadensiskt band, Die Mannequin heter de. Ska jag vara ärlig så spelar inte de en sorts musik helt i min smak, men jag var inte uttråkad under deras spelning. Mest för att tjejen i bandet var helt galen. Hon sprang runt i lokalen som en tok, stod bland annat mitt i publiken och spelade (bild finns nedan). Det var rätt kul att se.

Efter två förband och två timmar var det så äntligen dags för huvudattraktionen, Danko Jones! Levde de upp till mina förväntningar? Ja, med råge! De var rent ut sagt j..vligt bra, med frontmannen Danko Jones (ja, samma som bandnamnet) i spetsen. Innan den här spelningen var Adam Dutkiewicz i Killswitch Engage den skönaste musikern jag hade sett live, jag tycker fortfarande att han är skön på scen, men Danko Jones är nog snäppet vassare. Han är verkligen en showman, lever sig in i musiken och ger hundra procent. Mellansnacken var det inte hellt nåt fel på. Haha. Jag var verkligen nöjd efter deras spelning. Det var definitivt topp fem av alla band jag sett.
Fick också tag i Dankos setlist, inte han som gav mig den, men ändå. Kul grej att spara.

Tiger Army - Music from the regions beyond

När jag läste att Tiger Army var klara för punkfestivalen West Coast Riot så gick jag in på bandets MySpace-sida för höra efter vad de lirar för musik. Första låten som jag lyssnade på var Pain... och jag var fast direkt! Helt otroligt vad bra den lät i mina öron. Fortsatte genast att lyssna på resten av låtarna som finns uppe på sidan, och det blev inte direkt sämre. De flesta låtarna var från det här albumet, Music from the regions beyond. Idag lyssnade jag på hela albumet och ja... det är mycket bra helt enkelt. Musiken de spelar kallas för psychobilly. En blandning av punk och rockabilly, typ. Så, om man gillar punk, eller rock för den delen, så borde man gilla det här. Lyssna!


Låtlista:

01 - Prelude: Signal return
02 - Hotprowl
03 - Afterworld
04 - Forever fades away
05 - Ghosts of memory
06 - LunaTone
07 - Pain
08 - As the cold rain falls
09 - Hechizo de amor
10 - Spring forward
11 - Where the moss grows slowly

Cavalera Conspiracy - Inflikted

Första albumet från bröderna Cavaleras (Sepultura, Soulfly) nya projekt. Även fast jag knappt lyssnat på varken Sepultura eller Soulfly så blev jag förväntansfull när jag började läsa om det här projektet i diverse medier. I princip alla har ju varit så lyriska över brödernas återförening.
Idag lyssnade jag på albumet... och ja... vad ska jag säga? Räcker väl med, HELT SJUKT! Första låten körde över mig totalt. Så bra var den. Det var väl inte riktigt samma höga nivå på albumet igenom, men det var allt annat än dåligt.

Cavalera Conspiracy är för övrigt klara för Metaltown i Göteborg i sommar. Ni kan ju tänka er hur mycket mitt redan stora sug över att åka dit ökade efter genomlyssningen av Inflikted...


Låtlista:

01 - Inflikted
02 - Sanctuary
03 - Terrorize
04 - Black ark
05 - Ultra-violent
06 - Hex
07 - The doom of all fires
08 - Bloodbrawl
09 - Nevertrust
10 - Hearts of darkness
11 - Must kill

Det finns två "stora" (om jag inte har missat nån helt) musiktidningar för de som gillar den lite tyngre sortens musik (som jag gör), Close-Up Magazine och Sweden Rock Magazine. Jag har en tills vidare prenumeration (autogiro är metal!) på Close-Up, men har många gånger tänkt, "Om man skulle köpa en Sweden Rock idag?". Det har jag gjort också ett par gånger, men jag vet inte vad det är... alltid när jag har läst i Sweden Rock så har jag till slut tänkt, "Näe, jag orkar inte läsa i den här mer". Close-Up känns så mycket bättre på nåt sätt. Visst, det finns nog en del bra artiklar i Sweden Rock också, men det handlar inte om det... Close-Up känns bättre bara. :)
Det kanske beror på att jag har läst den så mycket mer?

I förrgår var det konsertdags igen. Banden som klev upp på scen var huvudbandet Megadeth och de två förbanden Evile och Avatar.

Kvällens första besvikelse blev ett faktum då plötsligt Evile intog scenen, som första band! Jag hade hoppats på att de skulle vara 2:a i ordningen. Men, men... jag fick i alla se de live. Dagarna innan såg jag nästan mest fram emot dem, för jag hade hört några låtar och det lät riktigt bra i mina öron. De gjorde mig inte direkt besviken heller, men jag tror att de kan bli mycket bättre med åren, när de får lite mer rutin.
Jag tror att det var deras första spelning i Sverige och jag hoppas verkligen att det blir många fler!

Eftersom Evile påbörjade kvällens konsert, så var det alltså Avatars tur sen, efter en stunds väntan. De har jag sett en gång live redan... och jag tycker nog inte att de är jättebra, men de är okej. Det finns sämre band.

Kvällens huvudband var som sagt Megadeth. De hade jag också sett fram emot att få se, finns några riktigt bra Megadeth-album. Såhär i efterhand kan jag inte riktigt bestämma mig om jag tyckte att de var bra eller inte. Musiken var riktigt bra, men Dave Mustaines sång... den var... inte bra, enligt mig. Visst, han börjar bli till åren (46 idag) och han har missbrukat alkohol och droger, som säkert har slitit på rösten. Men jag trodde ändå att han skulle kunna leverera bättre än så.
Efter att de hade spelat några låtar stod jag och velade om en hemgång. Tankarna växlade mellan, "Nej, nu går jag..." och "En till låt, det kanske blir bättre...". Men efter 25-30 minuter tröttnade jag och gick. Jag var ganska trött, så det kan ha påverkat beslutet också, men det är väl aldrig ett bra betyg om man går innan spelningen är slut?
Nej, kvällens höjdpunkt för mig var Evile, de kan bli grymt bra!

Bilder:

Det klassiska rockbandet Eagles kommer till Sverige i slutet av mars, för två spelningar i Globen. Det är för övrigt de enda spelningarna i Norden. Jag blev väldigt sugen på att gå på en av konserterna när jag läste om dem på Ticnet. Jag har lyssnat en del på dem och tycker att deras musik är väldigt bra, skön rock.
Biljettpriserna var dock väldigt höga, de billigaste kostar 625 kronor (högt upp) och de dyraster kostar 1495 (närmast scenen). Om jag nu köper en biljett så kommer jag inte att köpa den billigaste i alla fall, för en plats så högt upp i Globen under en konsert kan inte vara rolig. Antagligen köper jag en biljett som kostar 895 kronor, då får man en plats på parketten, eller på läktaren på kortsidan. Men jag får inte fundera för länge, för till den första spelningen finns det redan bara "fåtal" biljetter kvar.

Raised Fist - Sound of the republic

Jag har inte lyssnat på mycket hardcore alls i mina dagar, förmodligen för att jag aldrig har fastnat för det. Men förra veckan började jag lyssna på det här albumet av en slump... och det var ju riktigt bra! Gillade verkligen musiken och skriksången. Shit, måste vara utmattande att sjunga sådär hela tiden.

Nu måste jag kolla upp lite fler hardcoreband!

 

Låtlista:

01 - You ignore them all
02 - Perfectly broken
03 - Sunlight
04 - Sound of the republic
05 - Killing it
06 - Back
07 - Hertz Island escapades
08 - Some of these times
09 - Nation of incomplete
10 - And then they run
11 - Bleed under my pen
12 - Time will let you go, all alone, I break

Igår presenterades vinnarna i den första upplagan av Swedish metal awards, som en jury och 50 806 hårdrocksfans (inklusive jag) röstade fram. Vinnarna är:

Hårdrock
Hardcore Superstar

Death metal
Arch Enemy

Heavy/Power metal
Sabaton

Glam/Sleazy
Crashdïet

Punk/Hardcore
Dia Psalma

Metal
Pain

Alternativ metal (Black, doom, goth trash etc.)
Dark Tranquillity

Nykomling:
Sonic Syndicate

Live:
Europe

Utländska hårdrock:
Nightwish

Utländska metal:
Machine Head

Utländska live
W.A.S.P.

Kul att Hardcore Superstar, Arch Enemy, Pain, Dark Tranquillity och Machine Head prisades. Samtliga bandens senaste studioalster är mycket bra! Men Nightwish som Utländska hårdrock? Mja... albumet med nya sångerskan Anette Olzon är väl inte dåligt, men inte jättebra heller. Kommer inte ihåg vilka jag röstade på, men det var inte Nightwish i alla fall. Och Sonic Syndicate som nykomling? Är man fortfarande nykomling efter två album?

swedishmetalawards.se

Jag kan inte få nog av den här låten, så grymt bra!

Sonata Arctica - Ecliptica

Veckans album är värsta hårdrocksalbumet... ja, i alla fall om man ska gå efter Taztys beskrivning på Sonata Arcticas musik. ;)
"Värsta" kan ju diskuteras, men visst är det hårdrock. Eller power metal om man föredrar att säga det.

Jag kommer ihåg att jag lyssnade ganska mycket på Sonata Arctica och Stratovarius när jag gick på gymnasiet. Det var väl det hårdaste jag lyssnade på, på den tiden. Nuförtiden lyssnar jag inte så mycket på power metal, men det finns en del bra band och ibland lyssnar jag igenom nåt album. Som igår t.ex., när jag lyssnade på Ecliptica... och det var bättre än vad jag kom ihåg att det var.
Om man gillar Sonata Arctica så gillar man till 90 procents säkerhet Stratovarius också. Jag kan nästan inte höra nån skillnad på banden, i alla fall om jag inte vet låttiteln.

Låtlista:

01 - Blank file
02 - My land
03 - 8th commandment
04 - Replica
05 - Kingdom for a heart
06 - Fullmoon
07 - Letter to Dana
08 - Unopened
09 - Picturing the past
10 - Destruction preventer

Opeth - Ghost reveries

Svenska Opeths senaste studioalster Ghost reveries är grymt bra. De blandar som vanligt lugna partier/låtar med riktigt skönt mangel. Sångaren Mikael Åkerfeldts growl måste vara en av de bästa i världen, så underbart bra! Och det bästa är, att när han sjunger rent låter det lika fantastiskt. Hur många sångare inom metal kan stoltsera med det?

Låtlista:

01 - Ghost of perdition
02 - The baying of the hounds
03 - Beneath the mire
04 - Atonement
05 - Reverie/Harlequin forest
06 - Hours of wealth
07 - The grand conjuration
08 - Isolation years