Imorse när jag hade vaknat och skulle börja fixa frukosten så var det nån som ringde. "Vem ringer nu?", tänkte jag. Min brorsa svarade och sen skrek han att det är till mig. Det var min styvpappa som ringde:

- Saknar du nåt?
- Eeh...
- Ditt busskort?
- Eeh... jaa, just det... hmm.

Då hade jag glömt mitt visitkortsetui (heter det väl?) i bilen igår när jag kom hem från bandyn. När jag åkte igår och la den där i facket på dörren så tänkte jag, "Glöm inte den här sen när du kommer hem!". Det är väl klart att jag gjorde det. Som tur var hade min andra bror en bussremsa som jag kunde låna, så jag kom till jobbet ändå.
Sen när jag skulle gå till bussen höll jag på att glömma min matlåda. Alltså, mitt närminne börjar redan svikta. Hur ska det bli om 30 år?

När jag till slut kom ut så möttes jag av värsta kylan. Fyf..n vad det var kallt! Och på vägen till busshållplatsen så är större delen väldigt öppen, inga träd eller så. Så om det blåser, som det så klart gjorde, så känns det som att det är minst 10 grader mindre (det heter mindre när det är minus) än vad det är. Brr!

Skulle det räcka med glömska och kyla den här morgonen? Nej, nej...
Vilka irritationsobjekt det kan finnas på bussar. Jisses! Jag försökte sova lite eftersom att jag var rätt trött, men det var inte det lättaste när man hade en smaskande tuggummituggare bakom sig och en gubbj..vel som harklade sig högt varannan minut! Vad irriterad jag var. Ja, ja... jag kunde ha bytt plats, men det orkade jag inte.
Inte världens bästa start på dagen det där...