Den senaste veckan tillbringade jag alltså i Funäsdalen, tillsammans med familjen. Innan vi åkte såg jag mycket fram emot resan samtidigt som jag var orolig för att vädret inte skulle vara det bästa för skidåkning, det vill säga lite snö och plusgrader. Men dagen innan vi åkte tittade jag på Funäsdalens hemsida och upptäckte till min glädje att de för tillfället hade över en meter snö, man kan säga att jag blev lite lugnare och såg fram emot veckan ännu mer.

När vi sen kom dit på lördag eftermiddag funderade jag mest på vad det var jag hade oroat mig för, det var ju mängder med snö! Det var länge sen man såg så mycket snö. Ett par minusgrader var det också, perfekt!
Dagen efter ankomst var det dags för första dagen i backarna och det var riktigt roligt. Speciellt de första åken på morgonen då backarna var nypistade, det var härligt att åka då.
När man sen kom hem till stugan sent på eftermiddagen så var man helt slut. Jag hade stora problem med att hålla ögonen öppna, man ville ju inte somna för tidigt!

Dagarna efter var det lika roligt att åka. Speciellt de dagarna då det var soligt och fint. Det blåste dock ganska mycket uppe i toppen av backarna, men det gick bra ändå. Man kan ju inte få allt perfekt? Det var ju minusgrader hela veckan, typ. En dag låg temperaturen omkring noll grader och så började det snöa i slutet av dagen. Snön blev väldigt blöt så det var ganska jobbigt och inte lika roligt att åka då. Den dagen åkte vi "hem" redan nån timme innan liftarna stängde.

Så kom torsdagen. Det var helt underbart väder... några minusgrader, solsken och nästan molnfritt på himlen. Men den dagen skulle inte bli så bra ändå. Mitt andra åk för dagen blev också det sista.
Jag missbedömde ett litet hopp, hade alldeles för hög fart och landade långt efter hoppet. När jag landade så kunde jag inte stå på benen, utan ramlade och slog huvudet i backen lite. Det gjorde ont, men jag reste mig upp ändå och åkte ner för att sätta mig och vila. Jag kände mig groggy och hade lite problem med att fokusera blicken, men det skulle gå över snart, tänkte jag. Och det blev bättre efter en stund. Men jag kände mig inte helt 100 så jag gick in i en värmestuga för att fortsätta att vila mig.
När jag satt där så började jag plötsligt må illa, och det blev bara värre så jag var tvungen att leta mig till en toalett. Efter lite problem så hittade jag till slut en, gick in, låste dörren... och efter ett par minuter spydde jag. Det första jag tänkte då var, "Åh nej, hjärnskakning...". Jag satt säkert på toalettgolvet i en kvart och försökte piggna till. När jag reste mig upp, började det snurra och jag spydde en gång till. Efter en stund lyckades jag i alla fall ta mig ut från toaletten, ringa till mamma och berätta vad som hade hänt och träffa nån slags läkare som sa, "Hjärnskakning är det helt klart, eftersom att du har spytt". Så det var bara att åka tillbaka till stugan och lägga sig på soffan och vila resten av dagen.

Dagen efter befann jag mig i backarna igen i några timmar. Mest för att det var sista dagen, annars hade jag säkert vilat en dag till. Sen blev det lördag ock vi åkte hem. En bra vecka, förutom hjärnskakningen då.

Fast jag är lite besviken på mig själv att jag inte fotade mer. 46 bilder slutade det på. På tok för lite, jag hade planerat tresiffrigt...