Jag var ju på konsert både i lördags och i söndags. På lördagen var det 20-års jubileum för det svenska death metal-bandet Dismember. Alla gamla medlemmar (och de nuvarande förstås) var där. De körde låtarna i kronologisk ordning, så de medlemmarna som var med och spelade in låtarna spelade alltså de live i lördags. Det var roligt att se och de var riktigt bra!

Eftersom jag sen jobbade på söndagen så var jag tvungen att stiga upp 05.20. När klockradion gick igång och jag vaknade var jag helt väck. För det första visste jag inte var jag var och för det andra hade jag ingen aning om vad jag skulle göra. Jag låg säkert två minuter och bara tänkte, "Vad är det jag ska göra nu?". Till slut tänkte jag ändå, "Det är nog dags att stiga upp"... men jag var fortfarande inte helt säker på att det var rätt. Jag kom i alla fall väg till jobbet.
Det har aldrig hänt mig förut så det var lite läskigt, kändes nästan som en dröm.

På kvällen var det så dags för The Unholy Alliance Chapter III, med Slayer som huvudband. Jag har sett dem en gång tidigare, men då hade jag inte lyssnat på dem så mycket så jag kunde inte riktigt uppskatta dem som man vill göra. Det gjorde jag däremot i söndags. Och som de levererade, så j..vla bra! Under tiden som banden innan spelade lyckades jag ta mig längst fram till staketet så jag stod längst fram under hela Slayers spelning. Det var trevligt, fick en del bilder med kameran (bland annat den ovan på Kerry King). När de hade spelat klart lyckades jag också fånga ett av alla plektrum som King kastade ut. Att säga att jag blev glad är en underdrift... jag skrek rakt ut när jag hade den i handen. Haha.