Transportör eller patient?

Ibland på jobbet när man hämtar en patient så händer det att patienten kan gå själv. "Okej", tänker man, "Då går jag i lite lugnare takt". Men sen upptäcker man att patienten går jättesnabbt, så man själv nästan får springa. För man vill inte gå efter patienten, då känns det lite som att man själv är patienten. Inte bra.

Sen finns det raka motsatsen, om man till exempel hämtar nån gammal tant/gubbe som har med sig sin man/fru... som har lite svårt att gå. Då kan det ta tio minuter att gå en sträcka på ungefär 50 meter. Det kan kännas lite frustrerande.



Postat av: Candy

Åh, jag skulle inte klara ditt jobb, jag haaaatar långsamhet. Blir helt nipprig. En gång, när jag precis flyttat till Stockholm, var jag så arg på det här med rulltrappor så i en rulltrappa skrek jag: "MEN FAN VAD FOLK GÅR SAKTA, KAN NI SNABBA PÅ LITE ELLER?" och min vän bah: "Men... tyst! Det är ju en rulltrappa!" Och jag var lite så här: "orka rulltrappor..." Går oftast förbi på den vänstra sidan för att jag vill gå snabbt, även när jag egentligen inte har bråttom. Och så blir jag skitförbannad om någon står där mitt i min väg. Jag är skitlöjlig, brukar stampa hårt i rulltrappan med min ena fot då.



-pinsam bekännelse avklarad-



Och jag skulle inte vilja gå bakom speedgamlingen heller. =P



Svar: Tack så mycket! ^^ Ja, det är jätteknäppt. Samma sak det där med att en kille inte kan bli våldtagen, det är också ett helt sjukt tankesätt. Varför skulle han inte kunna bli det?! =S


| http://eyecandy.devote.se |
| 2009-08-10 - 21:34:15 |

Kommentera här

Kära fjortisar!

Bespara mig era "Hej! Hur mår du idag? Kolla gärna min blogg på..."-kommentarer!

Allt annat är välkommet. :)


Ditt namn/alias:
Kom ihåg mig?

Din e-postadress (visas ej):

Din hemsida/blogg:

Din kommentar:

RSS 2.0
Jigsaw -