Hockeyslagsmål i Finland
För ungefär en månad sen skedde det något i finska SM-Liiga som väckte stor uppståndelse. Det var i derbyt mellan de två Helsingforslagen Jokerit och IFK Helsingfors som två spelare gjorde upp, ganska ordentligt om man har i åtanke vilken liga det var i. Det var Jokerits Ryan VandenBussche och IFKs Pasi Nielikäinen som kastade både handskar och hjälmar. VandenBussche är för övrigt känd som en slagskämpe i NHL och har skapat diverse skandaler utanför isen. Han har nu också lämnat Jokerit.
Slagsmålet blev föremål för en polisundersökning och sedan också polisanmält. Dessutom har den finske kulturministern Tarja Karpela uttalat sig om händelsen.
Själv tycker jag att det är larvigt att slagsmålet fick såna stora rubriker. Polis och andra personer borde istället koncentrera sig på viktigare saker än ett hockeyslagsmål, där oftast ingen kommer till större skada.
Här kan ni själva se slagsmålet:
Nielikäinen vs. VandenBussche
Slagsmålet blev föremål för en polisundersökning och sedan också polisanmält. Dessutom har den finske kulturministern Tarja Karpela uttalat sig om händelsen.
Själv tycker jag att det är larvigt att slagsmålet fick såna stora rubriker. Polis och andra personer borde istället koncentrera sig på viktigare saker än ett hockeyslagsmål, där oftast ingen kommer till större skada.
Här kan ni själva se slagsmålet:
Nielikäinen vs. VandenBussche
Tomas Ros
Tomas Ros är en festlig filur... för er som inte vet vem han är så är han sportjournalist på Aftonbladet och en av deras så kallade hockeyexperter.
Jag läste hans blogg för några dagar sen och hittade ett inlägg där han skriver om Daniel Fernholm, som är på väg tillbaka till Djurgården efter en utflykt till Nordamerika. Han skrev:
"Såg att Djurgårdens fans tänker ge Daniel Fernholm en stående ovation när han kommer hem från Nordamerika. Undrar vem de tror som kommer hem?"
Min första reaktion var, "Jaså? Var har han läst det?". Sen kom jag på att jag läst det här i forumet på DIF Hockeys hemsida:
"Förövrigt så hoppas jag att det kommer en massa folk till Globen när han spelar sin första match så att vi kan ge honom stående ovationer och välkomna honom. Han ska känna ända in i hjärtat att vi tycker om honom så att hans självförtroende stärks så att han ger 110 % på isen."
Eftersom jag inte har läst någon annanstans om nån stående ovation drog jag slutsatsen att Ros måste ha läst det där, hittat på lite och sen bloggat om ämnet. Min fråga är:
Har han verkligen så lite att göra på jobbet så att han hittar på saker för att ha något att blogga om?
Jag har tyckt att hans blogg är intressant att läsa, men nu undrar man ju hur mycket som är sanning och hur mycket som är påhittat?
Jag läste hans blogg för några dagar sen och hittade ett inlägg där han skriver om Daniel Fernholm, som är på väg tillbaka till Djurgården efter en utflykt till Nordamerika. Han skrev:
"Såg att Djurgårdens fans tänker ge Daniel Fernholm en stående ovation när han kommer hem från Nordamerika. Undrar vem de tror som kommer hem?"
Min första reaktion var, "Jaså? Var har han läst det?". Sen kom jag på att jag läst det här i forumet på DIF Hockeys hemsida:
"Förövrigt så hoppas jag att det kommer en massa folk till Globen när han spelar sin första match så att vi kan ge honom stående ovationer och välkomna honom. Han ska känna ända in i hjärtat att vi tycker om honom så att hans självförtroende stärks så att han ger 110 % på isen."
Eftersom jag inte har läst någon annanstans om nån stående ovation drog jag slutsatsen att Ros måste ha läst det där, hittat på lite och sen bloggat om ämnet. Min fråga är:
Har han verkligen så lite att göra på jobbet så att han hittar på saker för att ha något att blogga om?
Jag har tyckt att hans blogg är intressant att läsa, men nu undrar man ju hur mycket som är sanning och hur mycket som är påhittat?
Swenska tjej - It's the grej!
Hittade ett riktigt roligt inslag från Kanal 5's Veckans Nyheter på YouTube. Henrik Schyffert kan vara sjukt rolig ibland. Skrattade som f..n! :D
Här kan ni se klippet:
Swenska tjej - It's the grej
Här kan ni se klippet:
Swenska tjej - It's the grej
Tänkvärt
Jag fick ett mail av mor idag. Där hittade jag en berättelse...
Läs detta och låt det sjunka in. Gör därefter ett val.
Michael är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han:
- Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar.
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Michael där och talade om för den anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Michael och frågade honom:
- Hur lyckas du?
- Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör. Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller att dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet, svarade Michael.
- Säkert, men det är inte fullt så enkelt, protesterade jag.
- Det är det, svarade Michael. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Michael hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Michael var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Michael utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade honom ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde svarade han:
- Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
- Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter. Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva, sa han.
- Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös? frågade jag.
- Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskräm för i deras ögon stod skrivet: Han är döende. Jag visste att jag måste göra något, svarade han.
- Vad gjorde du då? frågade jag.
- Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig. Hon frågade om jag var allergisk mot något. "Ja" svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften". Genom deras skratt sa jag till dem: "Jag väljer att leva, operera mig som om jag vore levande, inte död", sa Michael.
Michael överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
Nu har du två valmöjligheter:
1. Göra ingenting åt denna berättelse.
2. Vidarebefordra det till folk du bryr dig om.
Jag hoppas att du väljer alternativ 2.
Det gjorde jag, på sätt och vis. Jag publicerade det på min blogg.
Läs detta och låt det sjunka in. Gör därefter ett val.
Michael är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han:
- Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar.
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Michael där och talade om för den anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Michael och frågade honom:
- Hur lyckas du?
- Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör. Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller att dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet, svarade Michael.
- Säkert, men det är inte fullt så enkelt, protesterade jag.
- Det är det, svarade Michael. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Michael hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Michael var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Michael utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade honom ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde svarade han:
- Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
- Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter. Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva, sa han.
- Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös? frågade jag.
- Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskräm för i deras ögon stod skrivet: Han är döende. Jag visste att jag måste göra något, svarade han.
- Vad gjorde du då? frågade jag.
- Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig. Hon frågade om jag var allergisk mot något. "Ja" svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften". Genom deras skratt sa jag till dem: "Jag väljer att leva, operera mig som om jag vore levande, inte död", sa Michael.
Michael överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
Nu har du två valmöjligheter:
1. Göra ingenting åt denna berättelse.
2. Vidarebefordra det till folk du bryr dig om.
Jag hoppas att du väljer alternativ 2.
Det gjorde jag, på sätt och vis. Jag publicerade det på min blogg.
15°C
Det är kallt i min lägenhet. Elementen är på för fullt men de är ändå iskalla. Jag har ringt till hyresvärden tre gånger. Första gången skickade de en kille hit som tittade och bankade med en hammare. När han var klar sa han:
"Nu ska det funka. Men det tar ju en stund att värma upp lägenheten."
Okej, sa jag och tänkte att det ska bli skönt med lite värme. Det gick en dag, ingen värme... två dagar, fortfarande ingen värme. Då ringde jag igen, samma kille kom tillbaka och bankade lite med sin hammare igen. Till slut sa han:
"Näe, jag ska ringa en tekniker som får komma hit och fixa dina element. Jag får inte fart på dem."
Jaha, då får jag väl vänta minst tre dagar till (eftersom det här var på fredagen). På måndagen kom det ingen tekniker. Inte på tisdagen heller, då ringde jag en tredje gång. Samtalet:
"- Det är till 99% fel på systemet i hela huset, värmen regleras inte rätt. Bor du längst ner?
- Japp, det gör jag.
- Ja, okej. Men jag ska kolla upp det här.
- Okej. Det vore ju trevligt med lite värme här.
- Ja, det förstår jag. Men det ska fixas."
Det här var igår och det har inte hänt något ännu. De har till fredag på sig, om det är oförändrat då ska jag ringa dit och agera gnällkärring. För fjärde gången!
"Nu ska det funka. Men det tar ju en stund att värma upp lägenheten."
Okej, sa jag och tänkte att det ska bli skönt med lite värme. Det gick en dag, ingen värme... två dagar, fortfarande ingen värme. Då ringde jag igen, samma kille kom tillbaka och bankade lite med sin hammare igen. Till slut sa han:
"Näe, jag ska ringa en tekniker som får komma hit och fixa dina element. Jag får inte fart på dem."
Jaha, då får jag väl vänta minst tre dagar till (eftersom det här var på fredagen). På måndagen kom det ingen tekniker. Inte på tisdagen heller, då ringde jag en tredje gång. Samtalet:
"- Det är till 99% fel på systemet i hela huset, värmen regleras inte rätt. Bor du längst ner?
- Japp, det gör jag.
- Ja, okej. Men jag ska kolla upp det här.
- Okej. Det vore ju trevligt med lite värme här.
- Ja, det förstår jag. Men det ska fixas."
Det här var igår och det har inte hänt något ännu. De har till fredag på sig, om det är oförändrat då ska jag ringa dit och agera gnällkärring. För fjärde gången!
Pizza
Tänk vad pizza kan vara gott ibland. Man sitter och funderar på att laga mat... och vad f..n man ska laga. Då kommer man på: "Nej, jag ringer och beställer en pizza, hemkörd.". Sen sitter man och väntar i ungefär en halvtimme och tänker på när man får hugga tänderna i den där kaloribomben, samtidigt känner man hur suget ökar mer och mer.
När pizzan sen kommer så springer man och öppnar dörren så snabbt att budet knappt hinner släppa dörrklocksknappen.
"- Hej, en Huset Special?
- Ja, det är rätt.
- Det blir 60 kronor.
- Här, varsågod.
- Tack, hej då.
- Hej."
Nu har man kartongen i sina händer och känner hur den ljuvliga doften sipprar ut genom springorna. Man går till köket och delar pizzan i fyra delar, tar en gaffel och slänger i sig den medföljande pizzasalladen. Mums! Sen tar man med sig pizzan, sätter sig i fåtöljen och sätter igång ett avsnitt av någon TV-serie. Inte en film! Då hinner filmen knappt börja på riktigt innan pizzan är uppäten. När man sen tar den första tuggan... oj, oj... underbart!
En bra pizza är en sån som får en att bli sådär äckligt mätt, nästan lite illamående. Om man känner sig lite hungrig fortfarande när den är uppäten har inte pizzabagaren lyckats så bra.
Bara för att reta er ännu mer tänker jag lägga in en bild här på gårdagens pizza. En Huset Special från Pizzeria & Salladsbar Karavan här i Enköping. Den innehåller förutom tomatsås och ost också oxfilé, färska tomater och paprika. Mycket gott!
(Klicka på bilden för att få den större!)
Ny blogg!
Nu har jag fixat en ny blogg. Tröttnade lite på Blogger, så jag registrerade en här på Webblogg istället. Designen hjälpte Johan mig med. Tack för det, Johan! Skriv gärna vad ni tycker om designen, själv är jag jättenöjd.
Det var ett tag sedan jag uppdaterade min gamla blogg, som mest var en fotoblogg. Den här ska jag försöka uppdatera lite oftare och inte bara med bilder. Får väl se hur det går. : )
Det var ett tag sedan jag uppdaterade min gamla blogg, som mest var en fotoblogg. Den här ska jag försöka uppdatera lite oftare och inte bara med bilder. Får väl se hur det går. : )
