De senaste dagarna har jag känt mig konstig i huvudet. Det är inte direkt huvudvärk, utan jag känner mig tung i huvudet, typ. En tryckande känsla. Det påminner lite om det jag fick efter cirka en vecka på mitt nuvarande jobb, men då hade jag lite yrsel också, det har jag inte nu... ja, inte mycket i alla fall. Det som jag hade då berodde förmodligen på vätskebrist, för det gick över efter nån vecka efter att jag hade börjat dricka mer vatten på jobbet. Förhoppningsvis beror det här också på vätskebrist, för det är ganska jobbigt. Det känns så... obekvämt.

Jaha, nu är det påsk. Det är ju... trevligt. Jag är i alla fall ledig imorgon och på söndag.
Jag inledde den här långfredagen med att stiga upp 05.45 (så det kommer ju att bli en ganska lång fredag). Näe, jag är inte extremt morgonpigg, jag skulle bara åka iväg och jobba. Som tur var hade jag en lite kortare arbetsdag framför mig än vanligt, eftersom det är helgdag. Kom hem lite före tre, skönt. Sen dess har jag bara suttit här vid datorn och slöat.

Imorse när jag hade kommit till jobbet så började det snöa... och klockan var säkert ett innan det slutade, så det hann ju komma en del. Men nu håller det väl på att smälta bort. Jag vill inte ha nån mer snö nu! Jag vill ha vår. Jag har tröttnat på det här kyliga vädret.

Vad bjuder fredagskvällen på då? Typ ingenting, det enda jag har planerat att göra är att se på film. I alla fall två stycken. Det är trevligt.

Nu ska jag nog gå ner och koka lite ris, som jag ska äta med kycklingen som står i kylskåpet. Gott.

På återseende.

Idag träffade jag J. för första gången på väldigt länge. Det var kul att träffa henne igen, fast det blev väldigt kort. Vi möttes i stan runt halv fem och sen skulle hon på teater med sin klass klockan sex. Vi borde ses oftare än en gång om året...

Innan handlade jag lite. Hittade en svart skjorta på Jack & Jones som jag tyckte om. Har letat efter en svart skjorta nu ett tag, men de som jag hittat tidigare har antingen haft bröstfickor eller nåt annat tjafs, eller så har priset varit för högt. Men den här var bara... enkel. Perfekt. När jag ska använda den är dock en annan femma. Haha.
Jag utökade också min DVD-samling med två filmer (199 kronor totalt). En film som jag har sett, Maffiabröder, och en film som jag inte har sett, Farväl Bafana.

Ni som inte är sport-/hockeyintresserade kan sluta läsa här. Det här inlägget handlar inte om nåt annat.

Igår blev det helt klart vilka lag från Elitserien som får spela i Kvalserien. Mora och Brynäs blev det. Att Mora blev det andra laget (Brynäs var klara sen tidigare) fick mig att jubla. Jag tycker verkligen inte bra om det laget, om man uttrycker sig milt. Jag hoppas verkligen att Leksand och de andra lagen från Allsvenskan ser till att skicka ner dem till just Allsvenskan, för jag vet inte om jag orkar med en säsong till med Mora på besök i Stockholm!


Nu till det som rubriken syftar på, nämligen Elitseriens slutspel. Som man som Djurgårdare har väntat, det är tre år sen sist och det känns underbart att äntligen vara med när matcherna gäller som mest. De fyra kvartsfinalerna lottades direkt i SVTs Sportspegeln, som jag typiskt nog missade, och såhär blev det:

HV 71 - Skellefteå AIK
Linköpings HC - Djurgårdens IF
MoDo Hockey - Timrå IK
Färjestads BK - Frölunda Indians

Den första var väl rätt väntad. Skellefteå är det svagaste laget på papperet, så vilken seriesegrare som helst hade nog valt dem. Läste att HV 71s tränare Kent Johansson påstår att de lottade fram deras val. Det tror jag inte det minsta på. Även om Skellefteå kan bli tunga att slå på deras hemmaplan så ska HV 71 slå ut dem.

Det blir alltså Linköping som ska försöka göra Djurgårdens första slutspel sen 2005 kort. Om de nu gör det så kommer det sannerligen inte bli lätt. En semifinal för Djurgården känns verkligen inte hopplöst nu, som det hade gjort om HV 71 stått för motståndet i kvartsfinal. Linköping har ändå inte så mycket slutspelsrutin. Jag är ganska positiv och sjukt laddad inför de här matcherna. Det ska bli så förbannat kul med slutspel igen och jag hoppas verkligen att Linköping får avsluta säsongen inom kort, men då behövs det nog en seger för DIF i första matchen på tisdag.

Den tredje kvartsfinalen tycker jag är svår att tippa. Det är Norrlandsderby och det kan nästan gå hur som helst. Men jag tippar ändå MoDo som segrare i striden. Timrå har ju haft en hel del skadeproblem och de har väl inte fullt lag än?

Den fjärde och sista kvartsfinalen är också svår att tippa. Det står mellan "2000-talets giganter". Inget av lagen har väl direkt imponerat under säsongen, speciellt inte Fröluna som faktiskt bara kammade ihop tre poäng mer än Djurgår'n. Men det finns ju mängder med slutspelsrutin i de här två lagen och det är väl nu som gubbarna i Färjestad vaknar till liv? Jag tippar att Frölunda går vidare.

Nu är jag hemma från Malmö, kom hem för snart en timme sen. Det var kul att spendera några dagar där, hos Samira och Olle. Skönt också att komma bort lite... av olika anledningar.

Imorgon börjar vardagen igen. Inte lika kul...


Jag fick precis som jag ville igår, Nordman slog ut Johnson & Häggkvist i Melodifestivalens Andra chansen. Jag trodde verkligen inte att det skulle hända, men utbrast ett "Ja!" när Kristian Luuk sa vem som vunnit duellen. Nu får det gå hur f..n som helst i finalen, jag bryr mig inte. Carola är inte med där. Jag är nöjd.

Igår kom jag till Malmö strax efter lunch, för att hälsa på Samira och Olle (och deras dotter). Senast jag var här var i augusti förra året, så det var inte en dag för tidigt...

Innan jag skulle köpa tågbiljetter så upptäckte jag att SJ auktionerar ut överblivna biljetter på Tradera. Det tyckte jag lät jättebra, så jag väntade med biljettköp. Jag köpte dock biljetten för hemresan eftersom jag inte ville chansa, jag jobbar ju på måndag igen så...

SJ hade lagt ut fem biljetter till den avgång som jag ville åka med. Sluttiden på auktionerna var 02.20 i torsdags natt. Lagom bekvämt, SJ. Jag orkade inte vara vaken så länge så jag gick och la mig vid elva och satte klockradion på 02.00.
När jag sen satt och väntade på att auktionen skulle gå ut, hade jag det högsta budet fram tills att det var typ fem minuter kvar, då var det nån som bjöd över. "Okej, bara lägga nytt bud då", tänkte jag. Sen hade jag det högsta budet igen, och när det var en minut kvar så tänkte jag, "Det här borde ju ordna sig". Trodde jag, ja. Med mindre än en minut kvar blev jag överbjuden och när jag sen skulle lägga nytt bud så möttes jag av Auktionen är avslutad. Det var lite... frustrerande. Det blev en Sista minuten-biljett istället (som var mycket dyrare)...

Imorse när jag skulle åka till jobbet tänkte jag:

Just det, har mitt SL-kort gått ut nu?
Näe, det gäller väl till den 3:e mars, som det är idag...

Sen när jag sitter och väntar på bussen så kollar jag på min klocka att det säkert är den 3:e:

Va? Det står ju 4/3, då har ju kortet gått ut. Skit också.
Ajaa, jag försöker komma på bussen ändå, så köper jag nytt kort vid tunnelbanan.

För nån timme sen tog jag en City och kollade datumet på den:

3:e mars? Har de ingen dagens här? Men vänta nu, det var söndag igår. City kommer bara ut på vardagar. Och det är den 4:e idag? Va? Det går ju inte ihop...

Några sekunder senare:

Åh! Det är ju skottår i år! Och då blir det ju fel på datumet i klockan...
Nu har jag köpt nytt kort för tidigt, och förlorar en dag bara för det!

En dag är ju inte hela världen, men ändå, det är väldigt irriterande!

Apropå SL-korten. Nu har de höjt priset på 30-dagarskorten ännu mer, så de kostar 690 kronor. Sexhundranittio! Det är ju helt sinnessjukt! Tror de att det är fler som väljer kommunaltrafiken när de höjer priserna jämt och ständigt? Knappast, det är nog väldigt många som väljer bilen istället, för det måste ju bli billigare för många. Trots trängselskatten.

Den senaste veckan tillbringade jag alltså i Funäsdalen, tillsammans med familjen. Innan vi åkte såg jag mycket fram emot resan samtidigt som jag var orolig för att vädret inte skulle vara det bästa för skidåkning, det vill säga lite snö och plusgrader. Men dagen innan vi åkte tittade jag på Funäsdalens hemsida och upptäckte till min glädje att de för tillfället hade över en meter snö, man kan säga att jag blev lite lugnare och såg fram emot veckan ännu mer.

När vi sen kom dit på lördag eftermiddag funderade jag mest på vad det var jag hade oroat mig för, det var ju mängder med snö! Det var länge sen man såg så mycket snö. Ett par minusgrader var det också, perfekt!
Dagen efter ankomst var det dags för första dagen i backarna och det var riktigt roligt. Speciellt de första åken på morgonen då backarna var nypistade, det var härligt att åka då.
När man sen kom hem till stugan sent på eftermiddagen så var man helt slut. Jag hade stora problem med att hålla ögonen öppna, man ville ju inte somna för tidigt!

Dagarna efter var det lika roligt att åka. Speciellt de dagarna då det var soligt och fint. Det blåste dock ganska mycket uppe i toppen av backarna, men det gick bra ändå. Man kan ju inte få allt perfekt? Det var ju minusgrader hela veckan, typ. En dag låg temperaturen omkring noll grader och så började det snöa i slutet av dagen. Snön blev väldigt blöt så det var ganska jobbigt och inte lika roligt att åka då. Den dagen åkte vi "hem" redan nån timme innan liftarna stängde.

Så kom torsdagen. Det var helt underbart väder... några minusgrader, solsken och nästan molnfritt på himlen. Men den dagen skulle inte bli så bra ändå. Mitt andra åk för dagen blev också det sista.
Jag missbedömde ett litet hopp, hade alldeles för hög fart och landade långt efter hoppet. När jag landade så kunde jag inte stå på benen, utan ramlade och slog huvudet i backen lite. Det gjorde ont, men jag reste mig upp ändå och åkte ner för att sätta mig och vila. Jag kände mig groggy och hade lite problem med att fokusera blicken, men det skulle gå över snart, tänkte jag. Och det blev bättre efter en stund. Men jag kände mig inte helt 100 så jag gick in i en värmestuga för att fortsätta att vila mig.
När jag satt där så började jag plötsligt må illa, och det blev bara värre så jag var tvungen att leta mig till en toalett. Efter lite problem så hittade jag till slut en, gick in, låste dörren... och efter ett par minuter spydde jag. Det första jag tänkte då var, "Åh nej, hjärnskakning...". Jag satt säkert på toalettgolvet i en kvart och försökte piggna till. När jag reste mig upp, började det snurra och jag spydde en gång till. Efter en stund lyckades jag i alla fall ta mig ut från toaletten, ringa till mamma och berätta vad som hade hänt och träffa nån slags läkare som sa, "Hjärnskakning är det helt klart, eftersom att du har spytt". Så det var bara att åka tillbaka till stugan och lägga sig på soffan och vila resten av dagen.

Dagen efter befann jag mig i backarna igen i några timmar. Mest för att det var sista dagen, annars hade jag säkert vilat en dag till. Sen blev det lördag ock vi åkte hem. En bra vecka, förutom hjärnskakningen då.

Fast jag är lite besviken på mig själv att jag inte fotade mer. 46 bilder slutade det på. På tok för lite, jag hade planerat tresiffrigt...

Igår när jag gick och la mig hade jag Carolas Fångad av en stormvind i huvudet. Jag höll på att bli galen. Det blev inte bättre av att jag bara kan just Fångad av en stormvind i den texten...

För den som inte vet så är jag inte direkt Carolas största fan, snarare tvärtom. Jag bryr mig inte så mycket om Melodifestivalen (förstår inte vad som är så sjukt stort med det heller), men om Nordman slår ut Carola (och Andreas Johnson) i Andra chansen så mår jag bra.
Och Andra chansen förresten!? Kom igen, går man inte vidare så går man inte vidare.

Vi kom hem från Funäsdalen idag, för typ tre timmar sen. Nu vet ni det.
Skriver väl mer om veckan senare.

Igår när jag hämtade en patient:

"Taket" där han låg består av såna där skivor som är ljuddämpande. En sån skiva (1x1 meter, typ) var borta så det är ungefär som ett svart hål där istället.

Gubben: Jo, jag tänkte fråga dig en sak...
Jag: Visst.
Gubben: Det finns en psalm som heter Bered en väg för Herren... och jag heter Herman så jag tänkte att... *Tittar upp på hålet*
Jag: *Försöker skratta ljudlöst* Jo, så kan det vara...

Hoppas jag inte bröt mot den där sekretessgrejen nu, som jag skrev på när jag började jobba på sjukhuset. Äsch, det är så få som läser min blogg ändå. :D

I förrgår kände började jag känna att jag hade nåt skit i kroppen, så som man kan känna sig innan en förkylning bryter ut. Trött, seg och så vidare...
Men jag tänkte hela tiden, "Jag ska inte bli sjuk!". För det har hjälpt mig faktiskt några gånger när jag har känt att det varit nåt på gång. Men igår var jag tvungen att ge upp, bacillerna hade vunnit över tankekraften och nu sitter jag här och är förkyld. Inte så jätteförkyld dock, och det ska inte bli värre. Inom några dagar är jag nämligen frisk igen!

Nu har man äntligen varit hemma ett tag. Det har varit en lång arbetsdag idag. Inte för att den var så extremt jobbig, utan för att jag är så fruktansvärt trött idag. Anledningen till det är att jag var på konsert (mer om det senare) igår och kom hem sent, klockan var runt tolv när jag klev in genom dörren. Fem timmar senare var jag tvungen att stiga upp, eftersom att jag började jobba klockan sju. Det var ganska tungt, kan jag tala om för er...
Fem timmar sömn är inte tillräckligt för mig, jag behöver minst 6-7 timmar för att "överleva".

Igår när jag var på väg hem kände jag hur ångesten över att gå upp så tidigt kom krypande. Det var som i en film, då det sitter en djävul på ena axeln och en ängel på den andra:

Djävul-Kim: Det blir nog en sjukanmälan imorgon, feber fungerar alltid.
Ängel-Kim: Nej, det behövs inte. Du slutar ju tidigt imorn, det orkar du!
Djävul-Kim: Tidigt? Och? Arbetspasset är ändå lika långt!
Ängel-Kim: Ja, men sen är du ledig tre dagar. Klart att du orkar ta dig igenom dagen!
Djävul-Kim: Du kommer att vara så trött, du kommer nästan inte kunna hålla dig vaken!
Ängel-Kim: Jodå, vaken håller man sig alltid på jobbet.

Ungefär sådär höll jag på... till slut vann ju "den gode". Jag steg upp snabbt imorse när klockradion
gick igång.
Nu gäller det att hålla sig vaken tillräckligt länge så man inte vaknar mitt i natten och är hur pigg som helst. Men det ska inte vara några problem!

Nån annan som varit trött idag?

I förrgår köpte jag Silicol, för mamma hade tydligen pratat med nån av sina kompisar och nämnt min mage, då hade hon (kompisen) tipsat om Silicol, det hade hjälpt henne. De här två dagarna som jag har ätit sånt har det faktiskt känts bättre, jag hoppas att det försvinner helt snart.

Jag har varit så sugen på allt möjligt gott de senaste dagarna, men jag har ju varit tvungen att stoppa mig själv från att köpa nåt. Det var nog värst igår kväll när jag var inne på ICA och såg alla som gick runt med sina överfulla varukorgar med massa delikatesser. Då kändes det inget roligt att gå ut med bara två flaskor Dofilus...
När magen mår bra igen ska jag verkligen frossa!

Nu har jag bara en dag kvar att jobba, sen börjar min tredagars vecka. Jag jobbar alltså bara tisdag, onsdag och torsdag. Det ska bli ruggigt skönt.

Igår när jag skulle göra soppa:

Häller i vatten och soppingredienserna i kastrullen...

Efter några minuter tänker jag för mig själv:
Kan det inte börja koka snart?

Efter ytterligare några minuter:
Men hallå? Börja koka nu då.

Efter ännu fler minuter:
Nu får det väl börja koka!

Tittar på spisen:
Det är ju bra att sätta på spisen också...

Konstaterande: Ibland blir man trött på sig själv.

Idag vid matbordet:

Mamma: Det här är riktig finsk korvsås, inte sån där svensk stroganoff
Min yngsta bror: Vadå finsk? Brukar vi alltid äta det?
Jag kollar förvånat på honom
Jag: Känner du ingen skillnad?
Bror: Nee.
Jag: Känner du ingen skillnad på det där (korvsåsen) och det du får i skolan?!
Bror: Nee... jag har inte tänkt på det...
Jag kollar på honom en stund och sen börjar jag skratta

Alltså, jag vet inte vad jag ska tro. Saknar min bror smaklökar eller äter han så snabbt så att han inte hinner tänka på smaken? Det är verkligen sjukt stor skillnad på mammas sås och svensk stroganoff (speciellt den man får/fick i skolan). Det är f..n som natt och dag. Annan korv, andra kryddor o.s.v.
Haha...

Efter middagen:

Mamma lägger en stor påse med hallon på diskbänken
Jag till min bror: Om du skulle äta de där skulle du väl tro att du äter jordgubbar.
Bror: Hehehe... vadå...